Digiscoping

Digiscoping, tips och trix

(Bra): De flesta fågelskådare kan ta kort med digitalkamera eller filma med videokamera genom sin tub som man har idag.
(Bättre): Behöver lite mer, men man kan med vanlig utrustning eller med en mindre ändring, oftast billig, av utrustningen.
(Bäst): Ger det bästa resultatet, speciellt i krävande situationer, men kan ge en högre vikt, krångla till det och bli dyrt. Detta kanske är att föredra om man planerar att fotografera fåglar fler dagar än att titta på fåglar.

Håll utrustningen stadigt: De extrema brännvidder som kan komma i fråga i samband med digiscoping kan ställa till problem. Eftersom man kan ta kort eller filma fåglar på långa avstånd kommer varje rörelse, vibration och/eller skakning att förstärkas. Dessa problem kan lösas eller minskas med hur man använder sitt stativ.

(Bra) Sänk stativet. Försök att alltid ha kikaren i bottenläge. Skjut ihop stativet så mycket som möjligt. Detta är speciellt viktigt dagar när det blåser.
(Bättre) Dela på stativbenen till en vidare position. Detta tillsammans med att skjuta ihop stativbenen gör att stativet blir mycket stadigare, speciellt när det blåser.
(Bäst) Skaffa ett tyngre stativ. De flesta har ett fågelskådare har ett lätt stativ, för att det inte ska vara så tungt att bära. Ett tyngre stativ ger en stadigare utrustning. Detta kostar mer och är givetvis tyngre att bära. Kolfiberstativ lättar på viktproblemet och är bra på att dämpa vibrationer, men är dyra.
(Bäst) Skaffa ett stadigare stativhuvud. Många digiscopare i bl.a. USA, har börjat att använda kulhuvud till sina stativ. Dessa är tyngre än vanliga stativhuvud och enklare att arbeta med.

Att ta kort: Att ta kort eller filma genom att hålla kameran i handen är snabbt och lätt, och man behöver ingen annan utrustning. Tyvärr så kräver detta bra ljusförhållanden, samarbetsvilliga fåglar och en stadig hand. Det kan också vara svårt att centrera kameralinsen mot okularet. En lösning på detta är att mekaniskt fästa kameran mot okularet.

(Bra) Efter att ställt in kikaren på motivet, håll kameran stadigt mot okularet för att minimera vibrationer. Zooma ut så mycket som möjligt utan att vinjetteringen framträder för att få så snabb tid som möjligt.
(Bättre) Gör en adapter som får kameralinsen att snabbt centrera över okularet. Jag har sett många hemmagjorda adapterar gjorda av gamla filmburkar, PVC-rör, trä mm. Själv använder jag en hemmagjord ring till videokameran. En digitalkamera med rörlig zoom i kombination med en Zeiss- eller Leicakikare, kan en vanlig tejprulle vara ett bra och billigt alternativ. Anpassa innerdiametern till kameran och ytterdiametern till okularet med tejp och du har en adapter som centrerar och sitter fast.
(Bäst) Använd en mekanisk adapter till att sätta fast kameran mot okularet. Detta kanske tar lite längre tid, men kameran sitter fast bra och tar helt bort problemet med att hålla kameran för hand. Det finns olika system för detta till de flesta kikare. Sådana som är specifika till kikaren eller sådana som kan användas generellt.

Bort med handen: Den enkla rörelsen att trycka ner avtryckaren på kameran kan framkalla skakningsoskärpa. De flesta fotografer använder en mekanisk trådutlösare när de fotograferar med långa slutartider eller när de fotograferar med teleobjektiv. Tyvärr så är de flesta digitalkameror inte utrustade med att kunna ansluta en trådutlösare.

(Bra) Med kameran fastsatt på kikaren så kan man använda självutlösaren. Då tas kortet någon sekund efter att man tryckt ner avtryckaren och då har skakningen lagt sig. Givetvis måste då fågeln sitta still för att denna metod ska kunna användas.
(Bättre) Gör ett eget fäste på kameran för trådutlösaren. Nästan alla kameror har en gänga för att kunna sättas fast på ett stativ. Detta kan man använda för att fästa fast en arm till självutlösaren. Det finns många kreativa digiscopare som löst problemet med at fästa trådutlösaren så.
(Bäst) Skaffa en elektronisk självutlösare, men bäst är egentligen inte bäst i detta fall om man då talar am Nikon Coolpix. Den är långsam och den behöver ett batteri, som tar slut när man ställt in kikaren…… Så mitt råd i detta fall är att använda en mekanisk trådutlösare.

Balansakt: Om du har satt fast kameran på kikaren så kommer du snabbt på att det blir baktungt och obalanserat för stativhuvudet. Kikaren kommer att ”vandra” uppåt. Kikaren kommer bara vara på plats om man låser vertikalpanoreringen hårt.

(Bra) Planera vandringen uppåt genom att först låsa vertikalpanoreringen lite lägre än vad fågeln sitter och sedan låsa horisontalpanoreingen. Medans man skruvar åt horisontalpanoreingen på ett ”normalt” stativhuvud så märker man att målet klättrar en aning. Detta låter en att sedan finjustera vertikalpanoreringen genom att skruva åt eller släppa på skruven.
(Bättre) Gör en egen motvikt som sätts fast på kikaren när man digiscopar. Ta sedan bort motvikten när kameran kopplas loss. Experimentera med vikt och fastsättning av vikten.
(Bäst) Använd en makrosläde som sätts på stativet och kikaren. På så vis kan man förskjuta tyngdpunkten framåt eller bakåt när man har kameran fastsatt på kikaren och få rätt balans.

Snabbt: Många problem med skakningar, vibrationer, fåglar som rör sig, dålig luft etc. kan minimeras med att ta kortet med så snabb slutartid som möjligt. Under ”normala” förhållanden vill jag helst inte understiga 1/250 sekund. För fåglar som rör sig vill jag helst inte understiga 1/500 sekund, ju snabbare desto bättre. För fåglar som sitter still så kan långsammare slutartider mycket väl fungera bara allt annat är still. Experimentera gärna med att under- eller överexponera, ändra på ISO-talet mm.

Fokusering: Att få en bra fokusering är ett av de mest utmanande problemen en digiscopare har. Att minimera skakningar och vibrationer med ovan nämnda tips är en stor del av problemet, men några ytterligare tips kan vara till stor hjälp.

(Bra) Jag rekommenderar att ställa in skärpan så bra som möjligt i kikaren innan man sätter fast kameran på okularet. Om man har continuous focus som val på kameran, stäng av det. På så vis kan du istället trycka ner avtyckaren till hälften och låsa focus och sedan med hjälp av kikarens skärpeinställning låsa focus i LCD displayen. Om du har en Nikon Coolpix, ställ den i makroläge - blomiconen, då har autofokusen lättare att hitta och låsa skärpan. Har din kamera "focus confirmation" så tycker jag att du ska använda det.
(Bra) En annan teknik som många digiscopare använder sig av är låsa fokus på oändligt, Nikon Coolpix bergsymbol, i kameran och ställa all skärpa med kikaren. Detta kan vara snabbare än att använda kamerans autofocus, men att se små detaljer i LCD displayen är svårt, speciellt i solljus.
(Bäst) Starkt solljus kan göra det svårt att se LCD displayen. Att se hur autofocusen låser eller ställa fokuseringen manuellt så måste man försöka skugga displayen. Detta kan man göra på många sätt t.ex. vrida kepsen, handduk mm. Det finns också en lupp att köpa som man kan sätta över LCD displayen.

Hitta fågeln: Ett annat delikat problem är att hitta fågeln man vill ta kort på. Det kan vara riktigt frustrerande att se en fågel framför dig och inte kunna få in den i kikaren. Att man också har en kamera på kikaren gör att synfältet blir ännu mindre.

(Bra) Kom ihåg hur det var att för första gången titta i en tubkikare. Hitta fågeln var inte alldeles enkelt alla gånger, speciellt om dom rörde på sig eller var i en referensfri bakgrund som på havet eller upp i himlen. Börja med att fotografera "enkla" fåglar som gäss de är stora, ganska stillsamma och ofta relativt nära.
(Bra) Glöm inte grovsiktet som finns på de flesta tubkikare. Det kan vara till stor hjälp att rikta in kikaren när kameran sitter på okularet.
(Bäst) Köp eller tillverka ett sikte till kikaren. Det liknar till stor del ett kikarsikte till ett gevär, detta kan hjälpa dig att snabbare och på ett säkrare sätt hitta fågeln i kameran. Ett annat knep att veta var man tittar med kikaren kan vara att sätta fast en laserpekare på kikaren och sedan flytta kikaren och punkten till rätt ställe.

Till sist skulle jag vilja ge några tips att tänka på och testa när man är ute i fält. Olyckligtvis så sitter inte fåglarna på de ställen man vill att de ska sitta eller sitter still så länge, men när man någon gång har dessa saker under kontroll kan man förbättra kvalitén på det kort man tar!

Luftförhållanden: Väldigt ofta på vår och sommar är inte den begränsande faktorn att fågeln sitter på långt avstånd utan kvalitén på luften. Värmedaller och andra störningar kan ibland ställa till problem på relativt korta avstånd. Man kan göra allting rätt och ändå få suddiga kort. Problemet löser man genom att fotografera på morgonen eller på kvällen. Ironiskt nog kan blåst hjälpa till med att få bort värmedaller, men då kommer problemet med att få kameran att vara still. Att komma högre upp i luften t.ex. genom att gå upp i ett fågeltorn och att ha en snabb slutartid kan i vissa fall hjälpa till med att minska värmedallret i bilden.
Rätt ljus: Vid varje typ av fotografering är det viktigt med ljuset och anpassa sig efter ljusförhållandena. Det är ju trevligt om man har fågeln i medljus, men tyvärr är det ju inte alltid så. Ljusa molniga dagar kan till och med ge ett bättre förutsättningar, då man slipper skarpa skuggor och får ett mer naturligt ljus, men är inte så bra om man fotograferar en fågel mot en ljus bakgrund som t.ex. himlen eller ut över havet, så kan bilden bli underexponerad. En sak att testa då är att ändra exponeringen. Börja med att exponera från 0 och fortsätt sedan med t.ex. +0.7, +1.0, +1.3 osv. ofta hittar man en bra exponering som sedan gör det lättare att redigera bilden efteråt. Omvänt om fågeln sitter mot en mörk bakgrund så kan man få en överexponerad fågel. Testa då att underexponera från 0 och fortsätt sedan med t.ex. -0.7, -1.0, -1.3 osv. Generellt är det lättare att "rädda" ett underexponerat kort än ett överexponerat när man sedan jobbar med korten i datorn.
Slutligen, det kanske bästa rådet att ge är att ta massvis med kort. Även om man tror att man tagit ett bra kort, ta fler ändå. Testa med olika exponeringar, annan zoomning, annat ISO-tal, annan komposition etc. etc. Det bästa sättet att bli en bättre fotograf är att ta mycket kort. Till slut vet man hur kameran fungerar i olika situationer och man lär sig mer om fåglar när man ser dom i olika situationer. Så, när fågeln med stort F sätter sig på det perfekta stället är man redo.... Och det kanske bästa med att fotografera digitalt är att man kan kasta bort dom kort som inte blev bra, utan att slösa med film